Ett litet erkännande och tre glädjeämnen!

Linnea är hemma igen!

Efter att vi kastade ut henne från sitt rum såg vi inte röken av henne på hela veckan…
Vissa hävdar att det kan ha att göra med sånna där levande rollspel men det tror inte jag.
Vår Linnea skulle aldrig pyssla med så pass syndiga saker som rollspel inte, nejnej!

Anyway så dök Linnea just upp i kollektivet och med sig hade hon 4 Willys-kassar med gratis mat.
Hon ville inte berätta varifrån hon hade fått dem så jag antar att hon bara har hittat dem i skogen eller nåt.

Oavsett det så har vi massor med gratis mat nu! WIEEEEEEEEEEEEE

Dessutom är Livs lillasyster Majas storebror Bjärven här på besök.
Det är ju trevligt, även om jag så klart hoppats att han skulle tagit med sig sina kompisar.

Men hur trött hon än var så var det så klart läge för te!

Och det där lilla erkännandet då?
Jo, alltså grejjen är så att eftersom hälften av gratismaten Linnea plockade hem är bröd så svämmar kollektivets frys och brödlåda över just nu.
Så min motivation att ta tag i brödprojektet som planerat föll lite… det blir kanske mer fart nästa vecka igen.

Puss och Kram
/Judas

Kaffeångest

Ni kanske har läst Ekes inlägg om hans hemska honungsångest för ett tag sen. Idag var det min tur att stå framför hyllorna på Ica Maxi och sucka. Men den här gången gällde det kaffe. Snabbkaffe närmare bestämt. Kaffe är gott och bra för själen (eller rättare sagt, det kan bli väldigt jobbigt för själen om man inte får i sig kaffe på ett tag), och jag tänkte köpa något gott snabbkaffe att kunna dricka under rasterna i skolan. Skämt om att det faktiskt är en TE-ologisk högskola jag går på undanbedes ovänligt men bestämt. Jag är faktiskt mer av en bönemänniska.

När jag letar kaffe vill jag ha mörkrost eller någon annan stark variant, rättvisemärkt, och ekologiskt. De kanske har bättre utbud i bryggkaffesortimentet, men på hyllan med snabbkaffe fanns det inte en enda burk som kombinerade de här egenskaperna. Det fanns ett par som både var ekologiska och rättvisemärkta, men ingen mörkrost. Mörkrost fanns i några frestande varianter, men ingen av dem var vare sig ekologisk eller rättvisemärkt. Till slut var det mitt dåliga samvete som fick avgöra, så det blev samma snabbkaffe vi redan har i kollektivet; Löfbergs ekologiska och rättvisemärkta mellanrost. Hade gärna tagit ett annat fabrikat då jag inte är så förtjust i Löfbergs värderingar (läs: vilket idrottslag de sponsrar), men grundaren var ju trots allt missionare och värmlänning så det får gå ändå. Nu hoppas jag att det bruna pulvret tjänar mig väl i många välsignade fikaraster framöver!

Kaffe as it should be. Redo att drickas.

Nu ska jag försöka plugga. Bloggen var en utmärkt ursäkt för att slippa, men nu kan jag nog inte dra ut på det här inlägget längre till.

Puss!