Kaffeångest

Ni kanske har läst Ekes inlägg om hans hemska honungsångest för ett tag sen. Idag var det min tur att stå framför hyllorna på Ica Maxi och sucka. Men den här gången gällde det kaffe. Snabbkaffe närmare bestämt. Kaffe är gott och bra för själen (eller rättare sagt, det kan bli väldigt jobbigt för själen om man inte får i sig kaffe på ett tag), och jag tänkte köpa något gott snabbkaffe att kunna dricka under rasterna i skolan. Skämt om att det faktiskt är en TE-ologisk högskola jag går på undanbedes ovänligt men bestämt. Jag är faktiskt mer av en bönemänniska.

När jag letar kaffe vill jag ha mörkrost eller någon annan stark variant, rättvisemärkt, och ekologiskt. De kanske har bättre utbud i bryggkaffesortimentet, men på hyllan med snabbkaffe fanns det inte en enda burk som kombinerade de här egenskaperna. Det fanns ett par som både var ekologiska och rättvisemärkta, men ingen mörkrost. Mörkrost fanns i några frestande varianter, men ingen av dem var vare sig ekologisk eller rättvisemärkt. Till slut var det mitt dåliga samvete som fick avgöra, så det blev samma snabbkaffe vi redan har i kollektivet; Löfbergs ekologiska och rättvisemärkta mellanrost. Hade gärna tagit ett annat fabrikat då jag inte är så förtjust i Löfbergs värderingar (läs: vilket idrottslag de sponsrar), men grundaren var ju trots allt missionare och värmlänning så det får gå ändå. Nu hoppas jag att det bruna pulvret tjänar mig väl i många välsignade fikaraster framöver!

Kaffe as it should be. Redo att drickas.

Nu ska jag försöka plugga. Bloggen var en utmärkt ursäkt för att slippa, men nu kan jag nog inte dra ut på det här inlägget längre till.

Puss!